Nytt blod

Den här terminen började med att några av de mest kompetenta körkrafterna valde att ta uppehåll. Paniken var nära. Men katastrofkänslan förbyttes snabbt i lättnad, då det visade sig att vi har fått en rejäl påfyllning av glada, duktiga och entusiastiska sångare, framför allt i altstämman. Dock är det fortfarande lite skralt på herrsidan. Jag är numera ensam i basen men jag försöker ändå häva upp min basstämma bland övriga klanger. Det känns som om jag talade ett utrotningshotat språk och om inte jag kommer ihåg hur det talas kommer det att dö ut. Men jag kämpar på! Finns det någon fler basar där ute? Hallå…? Hallå…..?